En mysig dag i Reykjavik

På söndag vaknade vi pigga 06.00 och bestämde oss för att ha en trevlig dag tillsammans med lilla Vera. Vi började dagen på Pure Deli där vi åt avokadotoast och delade på en banan- och hallonkaka. Júlía tog en grön juice och jag en kopp kaffe och gurkmeja- och ingefärashot. Bra start på dagen.

Solen har skinit varje dag sen jag kom till Island. Ett mirakel. Isländska vintern har varit ganska tuff så jag är väldigt tacksam för att det har varit soligt under min resa. Jag vet att många tycker det är tråkigt att prata om vädret, men när en kommer från land som Island, där vädret ändras fort och en solig dag kan snabbt bli en stormig dag, då är det svårt att undvika.

Vi tog en lång promenad i stan bland fina gamla hus. När jag gick gymnasiet bodde jag i centrala Reykjavík och älskade att gå på stan. Jag hängde på olika caféer och kikade runt i second hand butiker hela dagarna. Att vara på stan blev lite som ett identitet. Det känns lite annorlunda nu 10 år senare, stan är fylld med turister och turistbutiker. Inte att det är dåligt, men en helt annan känsla. I den tiden var drömmen om att bo i centrala Reykjavik stor, drömmen om ett gammalt hus med trägolv och att kunna äta min frukost på det närmaste fiket. Under gymnasietiden kändes livet så romantiskt och enkelt. Nu, tio år senare, vill jag fortfarande bo i ett fint hus med trägolv, men gärna en bit ifrån stan. Drömmen om att bo och hänga på stan i Reykjavik har ersätts med en dröm om lugnt liv i mysiga Norrbotten. Jag kan dock erkänna att när jag går runt de fina husen kommer jag ihåg den känslan av att vilja bo just där.

Vi gick runt lite och satte oss sen på Júlías fik, Plantan. Där åt vi en kaka till, vaniljkaka med färskostkräm och blåbär, som Júlía bakade. Fantastiskt god. Botten är våran go-to när vi bakar vita kakor och tårtor, så saftig.

När vi hade ätit hämtade min store bror mig och vi körde runt och kikade på vacker natur. Min bror, Andri, jobbar som guide som våran pappa gjorde. Han visar tyskar runt landet och jag känner mig så privilegierad när jag får köra runt med han. Det känns både trist och pinsamt att erkänna hur dålig koll jag har på mitt eget hemland, men tyvärr måste jag erkänna att jag skulle inte kunna guida någon runt Island, jag hittar knappt min egen bil på Willys parkeringen när jag har handlat.

Snart åker jag tillbaka hem till Piteå och har blandade känslor. Jag längtar hem till min sambo, våran lägenhet och min rutin. Men det kommer bli jobbigt att säga hejdå till mina kära här på Island.