Och nu då?

Det är en måndag i januari och jag sitter vid köksbordet i en lägenhet i Danderyd. En lägenhet som, för två veckor sedan, blev mitt nya hem. Två veckor innan dess bodde jag fortfarande i lägenheten i Piteå, där de flesta av mina saker är kvar. På bara fyra veckor har jag separerat med min sambo, packat ihop tre fulla resväskor, flugit till Island för att fira jul, flugit till Stockholm och flyttat in i lägenheten jag bor i nu. Det har varit intensivt, men nu känns det som att jag håller på att hitta något slags ro.

Medan den senaste månaden har gått väldigt fort känns det som att ett helt år passerat sedan jag låste dörren på Trastbacken och la nyckeln genom brevinkastet. Samtidigt som jag kan känna att allt hände så snabbt vet jag att hela 2023 egentligen ledde fram till det här beslutet. Jag har nog aldrig jobbat på mig själv lika mycket som jag gjorde förra året. Jag har aldrig tittat lika mycket inåt eller frågat mig själv lika många jobbiga frågor.

Sedan jag landade i Stockholm har orden “Och nu då?” snurrat runt i mitt huvud. Jag vet att jag har hållit tillbaka mycket de senaste åren. Att jag har haft svårt att verkligen satsa på mig själv. Det är en stor anledning till varför jag lämnade Piteå, som har varit mitt hem de senaste sex åren. Mitt trygga och bekväma hem. I slutet av månaden fyller jag 32. Jag känner att det är dags att börja våga mer. Jobba hårdare och följa mina drömmar. Och då behöver jag väl vara lite obekväm till en början - hur svårt och läskigt det än är.

Och nu då? Nu är jag här. I Stockholm. Hur ska jag ta vara på tiden nu? Hur vill jag att mitt liv ska se ut 2024? Frågorna är oändliga. Jag håller fortfarande på att försöka hitta svaren.

Jag försöker ha tålamod och lita på att svaren kommer, men just nu har jag i alla fall en aning om vad jag vill ha mer av och mindre av i år. Jag vet att under 2024 vill jag ha mer av mycket. Jag vill vara mer aktiv här på bloggen och dela mycket fler recept med er. Jag vill hitta ett sätt att göra mitt jobb som matkreatör så ångestfritt som möjligt. Jag vill lita på att jag vet vad jag gör och att världen inte rasar om någonting inte går just som jag hade tänkt mig. Jag vill göra fler spännande frilansjobb åt andra företag och våga ta kontakt med mina drömkunder både här i Sverige och på Island. Jag vill satsa mer på musiken; sjunga mer, skriva fler låtar, öva mer, spela mer med andra och uppträda mer. Jag vill läsa mycket mer och lägga ifrån mig telefonen oftare. Jag vill skriva mer, både för mig själv och här på bloggen. Jag vill röra på mig mer för att jag vet hur otroligt bra jag mår av det. Jag vill leva mer helt enkelt.

Sen finns det saker jag vill ha mindre av och då först och främst tvivel. Jag vill tvivla mindre på mig själv och allt jag gör. Jag vill ha mindre av ett “fixed mindset” och mer av ett “growth mindset”. Jag vill ha färre ursäkter för att inte göra de sakerna jag verkligen drömmer om att göra. Jag vill fortsätta vara social och ta hand om mina vänskapsrelationer, men jag vill samtidigt ta vara på min ensamtid och våga säga nej när jag verkligen känner för att stanna hemma. Jag vill äta mindre ute och laga mer god mat hemma. Jag vill vara mindre rädd. Eller, i alla fall mindre rädd för mina rädslor, för att ibland är rädslorna tecken på att en håller på att utvecklas.

Jag är hoppfull, tacksam och väldigt medveten om att jag har stor tur som kan flytta till en ny stad och jobba på mina drömmar. Jag ser fram emot att fortsätta dela min resa med er och vill tacka er som läser den här lilla bloggen och skriver till mig, trots att jag inte har varit så duktig på att uppdatera den. Ni är bäst!

Jag lämnar er med den här underbara låten tills vidare! <3